En festivaloskulds bekännelser

Chilis egen jurist Fredrik Lemmel gillar egentligen bara E-type och har aldrig tidigare varit på festival. Här rapporterar han om sina rafflande upplevelser från festivalen och om möten med fattiga punkare och glada festivalbesökare.

 

En festivalnybörjares glada utrop

Del 1: Första intrycket

Det är lika bra att erkänna det direkt - undertecknad har aldrig varit på en festival. Om sanningen skall fram så är det nästan så illa att jag inte har varit på en ”riktig” konsert. Med undantag för att par afterskiband och lite efter-stranden-prylar så är min erfarenhet av livemusik med andra ord ytterst begränsad.

Mot bakgrund av min vedervärdigt bristfälliga erfarenhet av såväl live-musik som festivalliv var det en självklarhet att tacka ja till uppdraget på Chilis Hultsfredsdeltagande trots att jag bara är moderbolagets jurist, och endast kan tillföra lite IT-kunskap till evenemanget. Detta skall bli en riktigt kul allmänbildning som jag missat tidigare i mitt liv.

Glada tjejer fotas av en förundrad Fredrik

På resan ned - direkt från en förhandling i Stockholms Tingsrätt - funderade jag på om mina fördomar om skitiga festivalsluskar, som ständigt överförfriskade, pissar skiter och skriker sig igenom festivaler i hela Europa skulle besannas.

Mina funderingar avbröts dock abrupt då jag närmade mig Hultsfred och stoppades av Polisen. De stränga herrarna ville kontrollera om jag, 1) kört för fort, 2) druckit eller 3) ”hade med mig olämpliga substanser”. Utan att nämna något om mitt yrke svarade jag sanningsenligt nej på de två sista frågorna. - Festivalen hade börjat.





Vissa av Fredriks fördomar besannades...

Väl anländ på plats var det dags för uthämtning av passerkort, jag minns att jag lade märke till att jag garanterat var den enda som hade gul skjorta på mig och förfasades över att de biljetter normalt betalande erhöll var så enkla papperslappar trots att de kostade 1250 SEK. I övrigt var stämningen väldigt avslappnad i strålande sol på nedgång.

Efter lite småfix var det dags att äntra det beryktade ”området”. Väl inne möttes vi av en massiv front av festande personer mellan 15-23 år vilka verkade på lysande humör inför såväl annalkande sommar som festival. När vi nådde campingen och tältområdet möttes vi av en syn som i mina ögon närmast motsvaras av de Science Fiction filmer där människan byggt små kupoler på tex mars eller månen tätt tätt intill varandra. Enda undantaget från filmerna var att invånarna på detta området har vidtagit olika åtgärder för att attrahera andra innevånares uppmärksamhet. Exempel på åtgärder är tex ”införskaffade” vägskyltar från innevånarnas hemvist, spraymålning av tält eller minnesbyggnationer över urdrucken alkohol.

Synen gav varm glädjekänsla av att många planerat detta länge och skulle utnyttja tillfället till det yttersta. Dock kändes det som om många deltagare på långt håll såg att. där gick en snubbe som gillade mainstream-musik och inte tidigare varit på festival.

Med denna känsla i ryggen parallellt med en glad och spännande längtan av att uppleva lite mer av ”campingen” då jag lärt mig lite mer festivalkotym gick jag till den mer kommersiella delen av festivalen, Här skulle jag garanterat känna mig hemma...


Del 2: Festivalsmart och punkarbistånd


Efter en skönhetssömn på ett par timmar tog jag mig an det som var mitt faktiska uppdrag på Hulstsfredsfestivalen att rigga Chilitältets internetaccess. Det som i kontorsmiljö är enkla ”plug and play”-lösningar visade sig vara grejer som kräver extrema åtgärder på festivalområdet. Uppgiften hade underskattats. Fyra minuter innan deadline funkade dock allt som det skulle.

Efter lite datasupport under dagen, var det åter dags att komma närmare festivalen. Min tanke var att erfarenheterna skulle avfyras i en trestegsraket. Steg ett bestod i scanna av musikläget efter avslutad arbetsdag (visst hann man med lite hårdnackad juridik per mail i festivaldammet. Gissar att mottagaren av mailen på Advokatfirman Vinge inte kunde föreställa sig miljön de skickats ifrån). Steg två var att erhålla ytterligare Campingerfarenhet i dagsljus. Steg tre innebar att under sen kväll realisera min önskan om att kolla in riktigt kaxig ny svensk rapmusik genom att besöka Advance Patrols koncert.

Steg 1:

Försökte se lite festivalsmart ut och gick runt och kollade de olika scenerna. Kollade först in ett dödsmetallband vid Pampasscenen. Ärligt talat så var det den typ av musik jag skulle vilja spela skithögt på kontoret då man sitter med en inlaga av en motpart som gör gällande föga sannolika resonemang. Brölande aggresivitet som träffade med hårda slag i mellangärdet samtidigt som man visste vad Mamma och Pappa skulle säga om de hörde 15 sek av en låt, det hela kändes förvånansvärt bra.

Vidare till stranden av den sumpiga sjon Hulingen där det pågick ett fantastiskt Rap-battle mellan två svenska snubbar. Allt fick mig att tänka på Chilis förhandsvisning av Eminems film 8-mile vilken i sig var en bra upplevelse för en jurist som tycker att Armageddon är den bästa film som gjorts.


Fredrik förbarmar sig över fattiga punkare

Steg 2:

Nu skulle campingen dissekeras analyseras och utvärderas, var verkligen det som igår verkat spännande och ohämmat samma sak i dagsljus? Efter att ha passerat Josefin och Lina från Karlstad som intygade att detta var deras roligaste upplevelse i livet, Katrine och Anna som var olyckligt kära och ett par suspekta punkare som jag gav 20 spänn, för att de sa att de var panka, var jag fortfarande av samma uppfattning, alla på festivalen har sin egen idé om hur man har roligast och ser till att denna infrias. Visst skall en kritisk granskare ej bortse från det faktum att förhållandena är i det närmaste perfekta 20 grader varmt och sol. I morgon lovar SMHI regn så det kryddar analysen...

Steg 3:

På grund av ett litet återfall till juristyrket (undrar om det analyserats många 40-sidiga amerikanska telekomavtal på festivalområdet i år) blev steg tre av erfarenhets-inämtningen avfyrat något senare än beräknat. I mitt stilla sinne tänkte jag dock att i den avslappnade festivalstämningen borde det ingå konstanta förseningar av spelningar. Nu vet jag bättre och sanningen verkar vara att det mesta är mycket punktligt på festivaler.

”If you snooze you loose” är det som gäller med andra ord. Nedslagen över att ha bommat hits som ”sex timmars arbetsdag” och ”El stupidos” med Advance Patrol leddes jag in i en lokal som till vardags verkade avpassad för hårdraggande singlar över 50 år verksamma till dansbandsmusik. Färgen höll på att krackelera på väggarna av de riktigt tunga dansbeats som levererades av en vacker sångartjej på scenen. Det som gjorde det hela ännu lite coolare var att det bakom sångaren projicerades gigantiska bilder som en mix av ordinära TV-program (tex nyheter, konsumentprogram och liknande).
Senare fick jag reda på att sångaren är en duktig simmerska. Kvällen rundades av med ett studiebesök på backstageområdet men för att inte göra bort mig genom att inte känna igen medlemmar i riktigt kända band beslutade jag mig för att ta temperaturen på campingen.

Hultsfredsfestivalens camping är verkligen en fascinerande erfarenhet som måste upplevas ett par gånger. Vid varje besök gör man nya iakttagelser att lagra i sin bank av festivalerfarenhet. Detta besök gav följande;

- Efter mörkrets inbrott minskar festivaldeltagarnas tålamod att uppsöka och vänta på lediga toaletter drastiskt.

- Ett högt tält med ett minimum av spända snören minskar chanserna att få ”oväntat besök” vilket är att föredra då tältinnehavarna sällan verkar ha varmt kaffe att bjuda på. Om någon deltagare råkar falla och behöva behandla en skada, finns det i alla fall gott om vita plastdunkar med starkt desinfektionsmedel då merparten av alla tält verkar varit förutseende och tagit med sig detta...

Natten hade blivit morgon och spänd av förväntan inför min sista dag på festivalen somnade jag efter att ha konstaterat att en kille där jag bodde åtagit sig ansvaret för en tjej som hade brutit några revben. Trots att han undersökte skadan genom att besiktiga övre delen av baksidan av hennes lår verkade det som om båda kände sig glada för omtanken.


Del 3: Hemfärden

Så hade tillslut min sista dag på festivalen kommit. - Jag vet det ÄR en ohedervärd ”early exit” men tanken var att jag inte skulle chocka mitt system med en överdos festivaldagar vid första försöket. Efter glädjebeskedet att chilitältets el, internetuppkoppling och DJ utrustning mot all förmodan fungerade perfekt, fanns det lite tid för ytterligare efterforskningar av festivalens puls.

Efter att bla passerat stora publikhav, en duschkö som garanterat tog 90 minuter och en Icabutik med liknande kö utanför, var det helt plötsligt omöjligt att ducka för lite doftupplevelser. Ärligt talat, hur är det kemiskt möjligt att uppnå den kvalmiga stank, som normalt möter den som besökt en liten lokal där många haft fest kvällen innan, utomhus i ganska stark vind. Jag undrar verkligen hur länge det kommer lukta gammal öl, sura uppstötningar och vildmarkstoalett på området. Kan den ganska vackra omgivningen i Hultsfred användas andra delar av året eller är den likt Tjernobyl en kontaminerad zon med lång halveringstid.




Fredrik chockas av stanken från tälthavet



Efter att en av totalt tre anställda i ett av de dygnet-runt-öppna gatuköken glömt såväl läsk, sallad som en av två korvar till min lunch konstaterade han att han nog var rätt sömnig, men då han brukade tjäna ihop till motsvarande en ny bil varje festival (oklart vilken modell) så var det värt att ligga i.

Efter lite förhållningsorder om hur datautrustningen i Chilitältet skall behandlas för att ha en chans att leva festivalen ut var det så dags att summera tankarna och sätta sig i sin gula bil och åka hem. Det kändes som om jag var en bra bit på väg tillbaka redan då jag startade bilen och E-types "Hold your horses" levererades från CD-spelaren, refrängen gav som vanligt gåshud på armarna och jag kände mig tillfreds med att jag nu skulle återvända till mitt vanliga mainstream musikliv.

Efter att ha kört ett tag så hade jag dock kommit till skiva åtta i växlaren, det var den där demoskivan med någon finsk punkgrupp som jag snott från chiliredaktionen för en tid sedan. Då var tanken att jag skulle köra den sent på en svensexa men nu kom jag på mig själv med att höja volymen vid varje ny låt. I utkanten av Linköping täckte ljudmattan av de vansinniga finnarna samtliga andra ljud (inte ens om jag skrek i bilen hördes det, jag kände mig nöjd med att jag satsat på riktiga BOSE-prylar). Jag kom på mig själv med att sitta och fundera på om man skulle kunna slinka med till Roskilde också...

Åter på juristjobbet kom jag på att jag fortfarande hade armbandet på mig, det kändes bra, innan jag åkte hem var det en snubbe som ville köpa det för 1000 spänn… Funderar på att ha det kvar på ett tag så är man garanterat den enda som har ett sådant vid förhandlingsbordet, på advokatbyrån eller i Tingsrätten.




Tillbaka till verkligheten, med avtal och förhandlingar. Med Hultsfredbandet fortfarande på...

Besök gärna: